Måndag 31 augusti åkte vi iväg till Cypern på semester och som vanligt lämnade vi Wilma hos Lars föräldrar och Amelia till Carola i Bergsviken. Där har hon det hur bra som helst tillsammans med Messi 5 månader. Gården är inhägnad så de kan fritt springa ut och in. Fredag den 3 sept var Carola hem som vanligt på lunch och lämnade hundarna med dörren på glänt när hon åkte iväg......MEN....denna dag blev inte som de andra.

Det blåste väldigt denna dag och grinden gick upp, det blev helt plötsligt fritt att gå var som helst, vilket Amelia tog chansen till. Vad som egentligen hände får vi kanske aldrig veta men när Carola kom hem fanns bara Messi hemma och han var väldigt flåsig. Amelia var borta!

Vad som har hänt är förmodligen att hon kommit för långt bort från Carolas hem och fick då för sig att hon skulle hem. Vi har gått denna väg mellan Öjebyn och Bergsviken flera gånger, ca 4 km är det och man måste passera över Piteälven via cykelbro eller E4:an med bil.

Carola letade och letade, angagerade alla hon kände men ingen fann henne. Till slut ringer hon polisen och får då veta att de fått in en anmälan om att en cockerspaniel springer på E4:an norr ut. Carola fattade snabbt att hon är nog på väg hem, åker och kollar men ingen Amelia vid första kollen men hon gav inte upp utan vid nästa vända se hon henne på andra sidan vägen utan för oss. Hon stannar och ropar men Amelia blir rädd och springer fort hem. Väl hemma på gården kan Carola gå fram till henne och när Amelia ser vem det var så blev hon överlycklig.

Nu började spekulationerna om hur hon tagit sig hem. Ingen kunde väl tro att hon skulle springa på motorvägen där de kör 90 km/h samt har mitträcke, där har vi aldrig gått! Men i går fick jag det bekräftat....hon tog bilvägen och att hon inte blev överkörd är en gåta, men tack vara otroligt uppmärksammande bilister så har två bilar i dubbelfilen lagt sig bredvid varandra och kört efter henne när hon med bestämda steg sprang över bron för att sedan vika av från vägen och fortsätta färden hemåt.

Jag är så oerhört glad att allt gick bra och då framför allt för Carola och att ingen olycka hände. Hon har även passerat i en fyrvägskorsning med mycket trafik, vilket jag fick veta på jobbet eftersom en kollega sett henne springa i rask takt framför hennes bil.

Jag undrar hur många chanser hon har i livet, hon gick ju genom Piteälvens lövtunna is när hon var 1 år, tillsammans med hennes syster. Detta är också obegripligt att de själv lyckades ta sig upp på isen två gånger eftersom den brast påvägen tillbaka också. Mer om det finns att läsa på www.wilmashemsida.se under 2008-05-09

I övrigt kämpar vi på på agilityplan. I sommar har det blivit tävling i Piteå, Visby, Luleå och Boden. På Gotland blev det en tredjeplats och en pinne och i Luleå och Boden blev det 2:a platser men tidsfel under 2 sek. så det blev ingen pinne.


Amelia's 3:e plats i Hopp på Gotland.


Amelia 2:a plats Agility i Luleå 0,72 sek i tidsfel så ingen pinne.


En 2:a plats...igen, denna gång i Hopp och 1,93 sek i tidsfel. Notera att det är samma ekipage som kom etta som i Luleå...såg det på bilden. Undrar om Amelia säger "nästa gång vinner jag". Jag önskar mig verkligen en första plats någon gång.

Nästa tävling blir i Umeå 3-4 oktober, eftersom Amelia löper nu så vi missar Piteå den 25-26 september.